Klimatkrisen fick Ellen Ojala, 23, att uppoffra sina drömmar och bli aktivist istället
Ellen Ojala twittrar om orättvisor som inte lyfts fram i media, är på förstanamnsbasis med ministrar och vet mer om klimatfrågor än många beslutsfattare. Hon är klimataktivist för att hon anser att någon måste vara det.
Den 23 oktober röstades det i Europaparlamentet. Då skickade Ellen Ojala, 23, tweets till över 50 parlamentsledamöter på respektive mottagares modersmål. Trots att Ojala talar sex olika språk tog åtagandet flera timmar att genomföra.
Röstningen handlade om CAP (Common Agricultural Policy) alltså Europeiska unionens gemensamma jordbruksprogram, som bestämmer hur unionen fördelar sitt jordbruksstöd. I sina tweets uppmanade Ojala till att rösta emot CAP.
På spel var EU:s förmåga att uppnå Parisavtalets klimatmålsättningar, enligt Ojala.
CAP täcker ungefär en tredjedel av hela EU:s budget, vilket är varför det har stor betydelse hur summan distribueras. CAP-reformens kritiker hävdar att programmet riktar sitt stöd till aktörer som till och med är skadliga för miljön, som intensivproduktion, istället för att användas till att uppnå klimatmålsättningarna.
Europaparlamentet röstade för att godkänna reformen.
”Resultatet överraskade inte mig. Jag vet att jag låter cynisk, men jag tänkte inte från första början heller att parlamentet skulle förstå vad som står på spel. Medierna följde knappt alls röstningen och dess förberedelser, så jag kände att någon måste göra det”, säger Ojala.
Sociala media hör till aktivistens viktigaste verktyg
Att följa, kommentera och lyfta fram händelser som CAP-röstningen är vardag för miljöaktivister som Ojala. Det är en fritidssyssla som tar upp ungefär lika mycket tid som ett dagarbete men utan någon lön.
Ojalas aktivism utspelar sig mycket långt på sociala media, speciellt Twitter. Därtill ordnar hon till exempel klimatkampanjer, talar vid tillställningar, fungerar som klimatdelegat för ungdomssektorns takorganisation Allians rf och bekantar sig med forskning.
”Hur det ska gå att kombinera studier och aktivism är en evighetsfråga”, säger Ojala, som studerar nordiska språk vid Tammerfors universitet. Nästa år har hon tänkt ansöka om att få byta sitt huvudämne till statsvetenskap.
Ojalas aktivism drivs av den egna klimatångesten, viljan att påverka och de små triumfer som kollektiva ansträngningar åstadkommer.
”Ett par år tillbaka funderade jag på att flytta från min hemort i Parkano till Tammerfors. Samtidigt började Greta Thunberg bli allt mer omtalad, ungdomsdrivna klimatrörelser började aktivera sig också i Finland och jag började fördjupa mig i klimatrörelsen, eftersom miljöfrågor alltid har varit mig nära hjärtat.”
Den genomsnittliga finländarens koldioxidavtryck är ungefär 10 000 CO2e. Ellen Ojalas koldioxidavtryck är 2 000 CO2e, vilket hon är mycket nöjd med.
I Parkano hade Ojala redan länge hunnit uppleva den lilla kommunen som allt mer klaustrofobisk. På grund av långa avstånd var det svårt att klara sig utan bil där, affärerna led av brist på bra vegetarisk mat och den allmänna atmosfären kändes för konservativ för Ojala. Allt detta bidrog till att ytterligare förvärra den klimatångest som Ojala redan färdigt gick och bar på.
Efter att hon flyttat till Tammerfors deltog Ojala i sin första klimatstrejk på våren 2019. En månad senare träffade hon sin numera goda vän Atte Ahokas under en klimatstrejk på Riksdagshusets trappor. Ahokas är likaså en finsk klimataktivist som startade de ungdomsdrivna klimatstrejkerna i Finland. Tillställningens kollektiva kraft var inspirerande och Ojala konstaterade att klimataktivism var hennes grej.
”Därefter blev jag aktiv på finska Twitter och började tala ut för klimatet. Dock håller jag knappt uppsikt över hur många visningar mina tweets får och twittrar inte för att själv få uppmärksamhet. Jag gör det delvis för mig själv och min ångest, och för att komma åt att diskutera med människor,” säger Ojala.
”Men visst är det fint att se att jag på Twitter följs av europarlamentariker och att jag är på förstanamnsbasis med en minister för att vi har varit och diskuterat i samma panel. För mig, som vuxit upp i en liten by och aldrig hade så många vänner, känns det rätt otroligt.”
Som aktivist får man utstå osakliga kommentarer
Hemma i Parkano var naturen och skogen som gränsade direkt till det egna hemmet självklarheter för Ojala. Ibland får hon kommentarer som kallar henne en ”hippie från Helsingfors som inte förstår något om någonting”. Ojala, sedermera Tammerforsbo, blir road av kommentarerna.
”Nu kan jag också skratta åt dem som ropar osakligheter till oss när vi står i klimatstrejk på Riksdagshusets trappor eller Tammerfors centraltorg. Men så var det inte alltid. Som aktivist har jag blivit tvungen att lära mig att man inte kan låta andras förtal ha makt över ens liv. Jag skulle aldrig googla mitt eget namn.”
Två gånger har Ojala hamnat polisanmäla kommentarer hon fått. Ibland har hon bett sina vänner radera meddelanden hon inte vill se från hennes sociala media och privata meddelanden. Hon blockerar användare på Twitter regelbundet. Ojala vet att man i riktigt allvarliga fall, utöver en polisanmälan, dessutom kan ansöka om spärrmarkering och förbud mot utlämning av personuppgifter. Som aktivist har det varit nödvändigt att lära sig.
”Jag vill framhäva för andra också att dina sociala media är ditt utrymme, och du behöver inte tåla osakligheter där. Du har rätt att utvisa människor som är oartiga mot dig. Bli inte ensam utan sök upp stöd”, räknar Ojala upp.
Varenda ungdom kan hitta sitt eget sätt att påverka
Kanske det mest förbluffande med vad Ojala säger är att hon upplever sig ha uppoffrat alla sina drömmar för klimatkrisens skull.
”Jag ser helt enkelt ingen poäng i att planera för framtiden eller fundera på vad jag vill göra. Just nu finns den framtiden inte. Jag drömmer bara om en framtid där jag inte längre behöver vara klimataktivist.”
Hopp får hon av andra som orkar kämpa för samma mål. På ett sätt lever hon en dag i taget, från medborgarinitiativ till medborgarinitiativ och från demonstration till demonstration.
”Vi ungdomar är oerhört underrepresenterade i samhälleliga diskussioner och beslutsfattning, och det kommer inte att förändras om vi inte tar upp det utrymme som tillhör oss. Vi har precis lika stor rätt att vara del av det här samhället som våra föräldrar och deras föräldrar.”
Därför vill Ojala uppmuntra alla ungdomar till att påverka. Hon påminner om att det finns så många olika sätt att påverka att var och en kan hitta sitt eget sätt.
”Var och en har något ämne som intresserar dem, så det lönar sig att agera till dess förmån. Om du exempelvis är intresserad av HBTIQ-rättigheter kan du läsa in dig på dem och modigt börja tala ut om dem på nätet, i den egna skolan eller med dina föräldrar.”
”Att tala med sina släktingar på släktfesten är helt lika värdefullt som att ordna en demonstration.”
Unga klimataktivister som Ellen Ojala tar obevekligt klimatets parti
Vad handlar de ungas klimatrörelse om, framtidsexpert Otto Tähkäpää?
”De ungas klimatrörelse har på bara några år utvecklats till en av 2000-talets mest framstående samhälleliga drivkrafter. De ungas klimatrörelse utlöstes framför allt som följd av den frustration och ångest som ungdomar känner gentemot beslutsfattarnas oförmåga att ta de beslut som krävs för att begränsa klimatuppvärmningen till 1,5 grader.
Det att ungdomen aktiverat sig har haft stor betydelse för att medvetenheten om klimatkrisen tilltagit dramatisk i många länder och att det bildats ett större tryck på beslutsfattare att vidta omedelbara åtgärder. Som ungdomarna själva också påpekat upprepade gånger har utsläppen ändå inte minskats tillräckligt – för det behövs en ansträngning också av oss vuxna.”
Hur har klimatkrisen tagits i beaktande i Barn- och ungdomsstiftelsens verksamhet?
”Att avvärja klimatkrisen och bevara planetens livsduglighet är den viktigaste förutsättningen för att ungdomar ska kunna leva ett gott liv, nu och i framtiden. Medan krisen råder präglas Barn- och ungdomsstiftelsens verksamhet starkt av teman kring återuppbyggnad, förstärkandet av ungdomars framtidstro samt befästandet av sådana förmågor som behövs till att uppföra en hållbar framtid.
Ett exempel är handledande programmet Tulevaisuuskoulu , som sätter igång år 2021 och erbjuder rektorer kunskap och verktyg för att förutsäga den ekologiska återuppbyggnadens anspråk och utveckla den egna läroanstalten till en motor för samhällelig förnyelse. Vi ansvarar även för studentsamarbetet kring Nollutsläpp-temadagen som hämtades till Finland av Climate Leadership Coalition -förbundet. Genom detta strävar vi efter att förse ungdomar med verktyg för att gestalta eftertraktansvärda och mer hållbara framtidsbilder. Inom Mahdolliset maailmat -projektet däremot utforskar ungdomar mer hållbara framtidsbilder genom rollspelets och framtidsforskningens metoder.”
Framtidsexpert
