Författaren Veera Ojola: “Chatfiction inspirerar unga till läsning”
Då sociala mediernas kanaler för några år sedan växte med fart började Veera Ojola läsa chatfiction som internationellt fått stor popularitet. Utifrån tanken att spara Whatsapp-diskussioner kom Ojola på idéen att skriva direkt i chattjänsten, vilket i sin tur resulterade i debutboken Pientä säätöä [Har något på gång].
På telefonens ruta syns WhatsApp-applikationen och en gruppdiskussion som namngivits MYGIRLSS. Där diskuteras gårdagens fest.
Emma is in trouble
Seriöst
Titta Emmas story
Whaaat
Okej vänta
Sooooooooos
Chatfiction är en form av berättande där berättelsen publicerats i videoformat. Läsaren följer med hjälp av videon en diskussion sker i till exempel WhatsApp. Berättelsen fortsätter så att två eller flera personer skickar meddelanden till varandra per telefon. Läsaren följer med hur dialogen utvecklas meddelande för meddelande genom att titta på diskussionen från huvudpersonens telefonruta.
Läsaren får alltså titta på en anna persons telefon och följa med diskussionen ur huvudpersonens synvinkel. Läsaren kan inte själv delta i diskussionen.
Veeja Ojolas första WhatsApp-drama förverkligades i samarbete med Ronja Salmi och tidningen Demis redaktion. När Ojola började planera en e-bok med förlaget Tammi hade hon redan karaktärerna och världen de lever i uttänkta.
Veeja Ojolas första WhatsApp-drama förverkligades i samarbete med Ronja Salmi och tidningen Demis redaktion. När Ojola började planera en e-bok med förlaget Tammi hade hon redan karaktärerna och världen de lever i uttänkta.
”Jag ville ha en grupp kompisar där det fanns olika personligheter”
Ojolas chatfiction Pientä säätöä handlar om tre flickor som går första året i gymnasiet. Deras liv är i ett sådant skede att man inte är vuxen men inte heller barn, och många saker sker för första gången. Bokens personer och händelser är inspirerade från Ojolas egen gymnaisietid.
”I boken finns tre karaktärer: Emma, Amirah och Iida-Sofia. Emma är huvudpersonen genom vars telefonruta man följer med berättelsen, så perspektivet är alltid Emmas. Amirah och Iida-Sofia har båda temperament, men kanske även motsatta sådana. Emma däremot befinner sig mellan dessa två och är beroende av deras åsikter och närvaro, som också är ett typiskt element i det här livsskedet.“
Berättelsens tema kretsar kring kompisgänget och livsskedet där man hela tiden står inför något nytt och omvälvande. Flickorna börjar också frigöra sig från sina föräldrar och barndomshem.
Ojola hoppas på att berättelsen ska påminna läsarna om att det lönar sig att lita på vänner och andra nära personer i livets många svåra skeden. Det lönar sig att vara ärlig och be om hjälp lönar man möter osäkerhet. Det lönar sig inte att lämna ensam med svåra känslor.
Digitaliseringen formar sätt att läsa
Trots att man i Finland redan många år varit oroligt över att ungas läskunnighet har försämrats, tror Ojola att chatfiction kan vara ett sätt att leda och inspirera unga till läsning. Det finns lika många barn och unga som det finns sätt att läsa.
“Chat-meddelanden är bekanta för nästan alla. Jag tror att chatfiction kan just för att den känns bekant vara ett bra första steg för sådana personer som tycker det är svårt att läsa texter. Chatfiction är också ett sådant skrivsätt som kan inspirera barn och unga att själva skriva och göra texter. Att skriva kan i sin tur leda till att man läser mer”, säger Ojola.
Internet möjliggör ständigt nya sätt att kombinera bild, ljud och text i olika format. Ojola tänker inte att hybridmodeller är en dålig sak, utan tror att de alla gör läskunnigheten mångsidigare. De ger också olika sätt att beskriva den egna verkligheten.
”Vänskap är ett tema som syns i nästan allt jag skriver”
I framtiden vill Ojola publicera en andra bok som behandlar vänskap.
“Det är min första roman för unga vuxna, men jag drömmer om att skriva på den så långt att något förlag vill ge ut den. Jag har också efter en lång paus intresserat mig för spoken word och planerat videor. I videorna förenar jag musik, poesi och bildmaterial. Hybridmodeller tycker jag är intressanta.” säger Ojola.
Ojola använder sina egna dagböcker och det som sker i samhället som inspiration i sitt skrivande.
“Jag tror att det är vanligt att personer inom kreativa branscher iakttar och influeras av vad som sker runtomkring en. Ofta är det tema som är på ytan sedan sådant att man ser på allt att genom dessa glasögon.”
Ojola tänker på skrivandet som att öva på att spela ett instrument.
“Om man över på att till exempel spela piano börjar man inte genast improvisera utan man övar på och härmar det som andra redan gjort. På samma sätt tänker jag om skrivandet. Det är helt ok att härma andras stil. När man sedan härmat tillräckligt länge börjar man hitta sin egen stil och egna teman.”
